Man fodrade väl ävengenomföringar och liknande, framför allt i titankomponenter då det är svårt att härda titan.
Angående titan så var det för materialfånar som jag en ruggit intressant artikel om just titan i Racecar Engineerings aprilnummer som kom i brevlådan igår.
Det är tveksamt om någon annan än t.ex. Illmor vet det riktiga svaret, men jag undrar om inte cylinderfodren också hade Be i sig. Men det är i kolvarna man har den stora förtjänsten.
Förresten är inte Be i sig förbjudet, utan dess egenskaper(fanns en topic i gamla forumet om det). Vilket väl om något visar att det inte var p.g.a. hälsoskäl det förbjöds.
Man skrev väl regelm om materialens tillåtna hårdhet för att man inte bara skulle byta yt berylliumet mot nåt annat exklusivt material, tror det var att man skulle försöka hålla kostnaderna nere som var skälet.
Vet någon den exakta gränsen? Pulver-metallurgiskt framställd hårdmetall kan nå en 2000 HV, och får man börja nosa på keramer så är 4000 HV ingen omöjlighet med Kubisk bornitrid.
Referens: Diamant ligger på 5000 HV ungefär, vanligt snabbstål på ca 1000 och "bondstål" ohärdat på en 150-200.
nej dat har det ju inte, även om de faktiskt brukar följa att ett material som är hårt är styvt.
Det var tydligen styvheten de reglerade. En materialparameter i alla fall och inte ett specifikt material.
Den har ju tyvärr ingenting med hårdhet att göra...