|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
              |
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Motorsport handlar om att vinna, och det främsta man kan vinna är mästerskap. 2005 bjöd på ett antal mästare, varav flera tog hem sittmästerskap i stor stil.
Ingen gjorde det mer än Fernando Alonso som genomförde en närmast felfri Formel 1 säsong som gjorde honom till den yngsta världsmästaren i F1 genom tiderna. Alonso imponerade inte bara genom att bli den första som bröt Schumachers dominans – sättet han gjorde det på imponerade än mer. Vi visste redan att spanjoren var snabb, men 2005 visade han att han kunde kombinera den snabbheten med ett taktiskt sinne för att disponera inte bara ett lopp utan en hel säsong. En tidig ledning i mästerskapet gjorde att Alonso kunde bygga på den plattformen. Därefter var han på pallen mest hela tiden och säkrade titeln med två lopp kvar. Det gick att ana en frustration ibland över att inte kunna köra absolut så snabbt det gick, men i de två avslutande loppen kunde Alonso igen släppa lös snabbheten. En fantastisk omkörning på Schumacher på utsidan i 130R på Suzuka följdes upp av en dominant säsongsavslutning i Kina. Fernando Alonso levererade när han behövde, vilket Frankrikes GP är ett utmärkt exempel på. Han var felfri och pressade både McLaren och Kimi Räikkönen till misstag när de absolut inte behövd några. Alonso var snabbast och bäst 2005, och det upptäckte McLaren som i en överraskande manöver snodde Alonso framför nästan på alla andra till 2007 års säsong.
GP2 var 2005 års stora positiva överraskning. Serien bjöd på underbar raceunderhållning, oftast bättre än Formel 1 och bilarna var alldeles lagom potenta. Klassen på förarna var det inte heller något fel på till skillnad mot de sista par säsongerna i F3000. I toppen stod en finländaren och en tysk med finskt påbrå. Heikki Kovalainen startade säsongen som titelfavorit och tog en tidig ledning i mästerskapet. Inför säsongen ansågs Nico Rosberg vara en potentiell racevinnare, men inte en trolig mästerskapskandidat. Tyske Rosberg hade problem i början, då han tillsammans med ART behövde tid att finna sig tillrätta i serien. Men efter halva säsongen verkade de hitta något som motståndarna hade missat och Rosberg tog upp jakten på Kovalainen. Under 2005 visade Rosberg att han är fruktansvärt snabb under kval, kan jobba smart och intelligent tillsammans med ett stall och att han kan leverera under press. De gånger stallet gjorde misstag tog Rosberg det lugnt och gjorde det bästa av säsongen. Titeln säkrades genom en dominant dubbelseger i Bahrain. Allt detta upptäcktes av Williams, som nu har Rosberg säkrad med ett flerårigt kontrakt i F1. Nico Rosberg var 2005 en utmärkt symbol för GP2 som den nya underserien till Formel 1.
Sebastian Bourdais försvarade sin Champ Car-titel, men sättet han vann titeln på 2005 var helt tvärtemot hans dominanta uppvisning 2004. Bourdais var seriens klart bästa förare, men 2005 tvingades han köra allt oftare för poäng. Han hade också Paul Tracy att slåss mot, men kanadensaren lyckades än en gång besegra sig själv med ett antal kostsamma och klantiga misstag. Bourdais däremot gjorde få misstag och har etablerat sig som den klart bästa föraren i Champ Car idag. Det är en gåta att så få F1-stall verkar intresserade av honom. Men kanske har de uppmärksammat att Bourdais sällan är satt under press i Champ Car – och Bourdais nerver under press har tidigare visat sig vara en av hans svagheter.
Och i NASCAR klättrade Tony Stewart på stängsel Stewarts andra NASCAR-titel togs på ett betydligt mer harmoniskt sätt än den första titeln 2002. Då bråkade Tony Stewart med närmast allt och alla och titeln överskuggades av allt möjligt bråk. 2005 var Tony Stewart lite tjockare, lite gladare och mycket säkrare. Han var fortfarande snabb men var nu också säkerheten själv och drogs inte in i knappt ett enda bråk. Stewart sa att hans andra titel var ett stort tack till hela stallet för vad de fick stå ut med under 2002. I en så konkurrenskraftig serie som NASCAR var Stewarts 2005 oerhört stark. Han slutade i topp 5 i 17 av säsongens 34 lopp. Han tog fem segrar och var endast utanför topp 10 vid 11 tillfällen. När det var dags för NASCAR:s titelslutspel "The Chase" var Stewart och hans team kallast av alla. De behövde inte vinna något av de avslutande tio loppen för att säkra titeln. Så länge han såg till att sluta i närheten av konkurrenterna i varje lopp och inte bryta så var titeln säkrad. Det avklarades med bravur.
Sebastian Loeb startade säsongen som favorit, och som han levde upp till förväntningarna. Inför säsongen sa Petter Solberg kaxigt att han siktade på att vinna 10 rallyn. Loeb sa ingenting, men avslutade året med 10 rallysegrar och sin andra titel. Fransmannens säsong började dock lite skakigt. Efter en numera självklar seger i Monte Carlo rallyt tappade han och Citroen lite fart med att bryta Svenska Rallyt och sluta fyra i Mexico. Sen startade Loeb-tåget … Loeb vann med lätthet Nya Zeelands rally och följde sen upp med ytterligare fem segrar på rad. Han vann allt mellan april och juli och säkrade där mer eller mindre mästerskapet. Loebs 2005 var fylld av rekord: första fransmannen med två raka titlar, först med 6 raka segrar, flest antal segrar på en säsong … Loeb vann helt enkelt allting, och Cyperns rally är en bra symbol för hans dominans 200: efter den första dagen ledde han med 2 minuter … Loebs fantastiska prestation överskuggades dock av ett i övrigt tragiskt rallyår. Richard Burns omkom i sviterna av sin hjärntumör, och Marko Martins kartläsare Michael Park omkom i en krasch i Storbritanniens rally.
DTM handlade om två förare: Mattias Ekström och Gary Paffett. Mattias Ekström var den enda som kunde svara upp mot Mercedes bättre bil, men i slutändan räckte det inte hela vägen mot Gary Paffett. Paffett vann flest race, men han och Ekström var närmast oskiljaktiga under större delen av säsongen. Paffets nyckel till segern var hans snabbhet. Tre gånger i år begick han misstag som kostade ett drive-through straff i depån. Trots det tog han poäng i varje lopp, och utan misstag vann han. Till slut blev det för mycket för Ekström som lyfte Audin till en högre nivå vad den förtjänade. I de sista två loppen chansade Ekström och Audi rejält men satsningen lyckades inte och Paffett slutade som välförtjänt DTM-mästare.
Standardvagnsvärlden är lite rörig. DTM anses ofta vara den främsta standardvagnsserien idag, om man bortser från NASCAR som standardvagnsserie. Men i år förvandlades ETCC till WTCC och fick VM-status som standardvagnsserie. Därmed fanns chansen för ett antal förhoppningsfulla förare att bli endast den andra världsmästaren i standardvagnar någonsin. Mycket välförtjänt blev det till slut Andy Priaulx som slutade som världsmästare tack vare en jämnhet ingen annan förare kunde matcha. WTCC:s tråkiga straffviktsystem gör att ingen förare kan dominera, och systemet ledde till att Priaulx i de flesta lopp släpade på maximala 60 kg extra. Därför blev det bara en seger under året, men å andra sidan bjöd de 20 loppen på totalt 12 olika segrare under året. Priaulx förtjänade dock definitivt sin titel. Man kan ifrågasätta om en säsongsfinal i ett mästerskap ska köras i Macau, men väl där var det Priaulx som var helt felfri. Han tog den viktiga pole position i kvalet trots 60 extra kilo. Sen körde han för seger i båda loppen, tog pallplatser och säkrade VM-titeln. Priaulx kan definitivt kallas en av världens bästa standardvagnsförare. Roberto Ravaglia gick så långt till att kalla honom för den absolut bästa.
Rickard Göransson har alltid varit snabb. Men numera är han också säkerheten själv och 2005 försvarade han både sin STCC-titel och blev Europacupmästare på köpet. Hemma i Sverige var Göransson inte lika dominant som året innan, han vann bara två lopp under året. Men efter en lite ojämn inledning hittade han toppformen efter Anderstorp och säkrade mycket poäng varje helg. I säsongsfinalen var det ingen som hade ett vapen mot Göransson och den andra raka STCC-titeln var säkrad. Den följdes sen upp med två pallplatser i nyinstiftade Europacupen för standardvagnar vilket gav Göransson en Europacuptitel också. Rickard Göransson har nu etablerat sig som en snabb och säker förare, som är för snabb för STCC. Fanns det någon rättvisa i racingvärlden skulle Göransson 2006 köra WTCC eller DTM.
MotoGP är Valentino Rossi Cup. Det finns bara en utmanare till Rossi i MotoGP idag och det är Valentino Rossi själv. Den sjunde titeln säkrades utan problem med en dominant inledning som bara fortsatte vara dominant tills säsongen var klar. Kanske är det Rossis överlägsenhet som har fått honom att testa Ferraris F1:or alltmer intensivt. Han har inte mycket kvar att bevisa på två hjul, efter att nu också tagit Yamaha tillbaka till vinnarcirkeln. I Formel 1 har han dock allt att förlora, men alla MotoGP titlar kan ingen ta ifrån Doktor Rossi. Efter en titt på några av årets alla mästare, står en sak klar. För att vinna ett mästerskap krävs det en mycket stark förare. Alla dessa mästare har en sak gemensamt: i deras säsonger är det svårt att hitta det minsta svaghetstecken och en förare som kan vinna ett eller flera mästerskap på de högsta nivåerna har något speciellt. Det visades om inte annat i GP Masters första tävling. Där var det två stycken före detta världsmästare som dominerade tillställningen. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| De senaste 100 F1-artiklarna. (Använd SÖK i menyn för äldre) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
