|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
              |
|
||||||
Så det är inte så konstigt att det här ger upphov till allehanda diskussioner och konspirationsteorier, och det stod inte minst tydligt efter Kanadas GP nu i helgen. Montoya förlorade inte bara ledningen utan också loppet, poängen, placeringen och äran på ett något bisarrt sätt. Samtidigt var det hans stallkamrat som tjänade mest på det och vann såväl loppet som tog in tio poäng på VM-ledaren. Därför är det kanske inte så förvånande att i princip vartenda diskussionsforum på internet efteråt dominerades av diskussioner kring McLaren och huruvida de gav stallorder och offrade Montoya för Kimis skull. Så – vad var det som hände och var det stallorder? Låt oss börja med att slå fast en sak: McLaren hade fullt tillräckligt med tid att reagera när säkerhetsbilen aviserades och att ta in Montoya i depån innan denne hade hunnit passera infarten. Det rörde sig om åtminstone 16 sekunder, vilket i Formel 1 är gott om tid för att ta in en förare i depån oplanerat. Låt oss också slå fast en annan sak: det var inte heller ett svårt beslut som krävde en massa tankemöda och räknande, utan ett närmast självklart beslut. När en säkerhetsbil plockas ut på banan har ett stall egentligen bara två beslut att välja mellan: 1. Plocka in båda förarna i depån omedelbart. Den tid man förlorar på att ha den ena bilen ståendes på kö bakom den andra i depån är minimal jämfört med att ligga kvar bakom en säkerhetsbil i ett varv. I princip samtliga stall gjorde just detta i Kanada, och det har skett många gånger tidigare också, senast i Monaco där bland annat Renault och Williams tog in båda bilarna i depån samtidigt. 2. Om föraren har gott om bränsle kvar kan det finnas anledning att låta honom stanna kvar ute bakom säkerhetsbilen. Med tillräckligt många varv kvar till stoppet och med tillräckligt med bränsle kvar, kan föraren då ta omstarten i ledning och med en lättare bil öppna en tillräckligt stor lucka för ett senare depåstopp. Det var vad McLaren gjorde i Monaco med Kimi Räikkönen till exempel. Vad man däremot aldrig någonsin gör är att låta en förare ligga kvar ett varv bakom säkerhetsbilen för att sedan gå i depå. Dels är tiden föraren förlorar bakom den långsamma säkerhetsbilen enorm, dels säger reglerna att han, när han kör ut ur depån igen, måste vänta tills hela fältet har passerat. Det gör att föraren blir sista bil på ledarvarvet, och sist i fältet på banan. Ungefär det sista ställe man vill hamna på i ett race med andra ord. Ändå var det just det som McLaren gjorde med Montoya som ledde Kanadas GP. Så var det helt enkelt så att man offrade Montoya för Kimis chanser i mästerskapet så här tidigt in på säsongen? Det är frågan. Jag anser att det inte var ett medvetet val av McLaren att offra Montoya för Kimis skull. Låt mig förklara varför. Till att börja med tyder allt på att det av en slump var planerat att Kimi skulle göra sitt sista depåstopp just på det varv säkerhetsbilen kom ut. McLaren var alltså redan förberedda för Kimi i depån. Dessutom hade man, när de båda Renaultbilarna försvann, meddelat förarna att ta det lugnt, slå av på tempot och köra för dubbelseger med Montoya före Kimi i en lite krånglande bil. Man hade alltså redan bestämt sig för dubbelsegern och 18 viktiga poäng i konstruktörsmästerskapet, med Montoya som vinnare. McLaren hade också en så pass stor ledning över Michael Schumacher att man lätt hade kunnat ta in båda bilarna i depå samtidigt, och ändå behålla ledningen. Luckan ner till Schumacher var cirka 30 sekunder och Schumacher hade själv ett stopp kvar. Så det var inga problem, båda bilarna hade varit färdigtankade innan Ferrari hunnit tanka klart Schumachers bil. Man hade till och med marginal för lite mindre missöden utan att tappa placeringarna. Så dubbelsegern var säkrad, och man hade all tid – i åtminstone en F1-värld – för att ta in Montoya innan denne hunnit passera infarten. Ändå gjorde man inte det, och det finns två förklaringar till det. McLaren är i sådana här situationer, med sin ibland alltför byråkratiska stalledning, inte de som reagerar snabbast och bäst. Ett antal strateger ska säga sitt och situationen ska redan ha varit analyserad innan loppet. Dessutom är McLaren ett av de stall i F1 som har en omedveten fokusering på en förare. Mika Häkkinen hade alltid ett litet extra stöd från Ron Dennis, liksom Kimi har det idag. I stressade situationer fäller det avgörandet, och det är vad jag tror hände. Jag skulle inte bli förvånad om en liknande konversation utspelades utanför McLarens depå. Av hänsyn till de inblandade nämns inga namn. McLaren-man 1: Säkerhetsbil kommer ut. Vi meddelade väl Kimi redan att han ska in i depå? McLaren-man 2: Ja, det gjorde vi. Han är på väg. MM1: Kimi, du är på väg in eller hur? I depå alltså? Säkerhetsbilen är på väg ut så de flesta kommer in i depå nu. Finsk F1-förare: Ja. MM1 Okej, är alla förberedda i depån nu? Kimi – det är Kimi som ska in. Tankning för resten av loppet. MM2: Alla är klara för Kimi, det stämmer. MM1: Okej, vad bra. Ser ut som Schumacher också går in nu, då är väl det hans sista stopp också. MM2: Så, det ser ut att ordna sig. Har vi inte glömt något bara... känns som det? MM1: Nja, alla är ju klara. Kimi på väg in... Hmm... ahh, rackans. Montoya kör ju också. MM2: Fan också, visste att det var något! Titta, där passerar han ju förbi. MM1: Hrrrrrrrmmm... Juan...? Ehhh, jo... om du kommer in så fort du kan så har vi bränsle klart för dig... McLaren klantade helt enkelt till sig, som ett resultat av deras ibland onödigt paranoida och byråkratiska procedurer och en omedveten fokusering på företrädesvis skandinaviska förare med många konsonanter. För varför skulle de medvetet offra en i princip klar dubbelseger som hade gjort att Kimi tog in 8 poäng på Alonso och McLaren tog in 18 poäng på Renault? McLaren är alltför duktiga på stallorder för att sjabbla till en stallorder på ett sådant sätt. Däremot är de påfallande ofta klantiga när det gäller att tackla oväntade racesituationer, och oftast drabbar det föraren av "den andra bilen". McLaren och Ferrari är de två stall där man lättast misstänker stallorder, helt enkelt för att det är vad de ägnar sig åt från tid till annan. Därför kommer de alltid att stå i skottgluggen för sådana teorier, och sådana teorier finns det gott om i F1. Det var helt enkelt lika lite stallorder över det här som det var när Ferrari glömde ta bort domkraften från Rubens bil inför formationsvarvet av Frankrikes GP för några år sen. Man gör inte sådana saker medvetet, men de kan inträffa när man omedvetet fokuserar mest på bara stallets ena förare. Den enklaste vore helt enkelt att slopa det utomordentligt fåniga förbudet mot stallorder, som ändå är så lätt att kringgå. Låt stallen göra som de vill, för stallorder är lika gammalt som motorsporten själv. Sedan kan publiken döma, i stället för FIA. Blir motståndet någon gång tillräckligt stort kommer stallen att tveka en extra gång. Minns Österrikes GP 2002... |
||||||
|
||||||
| De senaste 100 F1-artiklarna. (Använd SÖK i menyn för äldre) | ||||||
;)
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
