A1-Ring ritades av Herrman Tilke, samme man som har ritat Sepang. De flesta bedömare är ense om att Tilke lyckades betydligt bättre med Sepang än med A1. En parameter i designen av banan var att den inte skulle innehålla några chikaner. Därför innehåller den i stället flera långsamma kurvor. Enligt förarna har banan en fin körrytm men de 4.3 kilometrarna runt A1 saknar riktiga utmaningar.

Efter start och mål följer tre stycken kurvor, Castrol, Remus och Gösser, som tas på tvåans växel. Dessa är sinsemellan förbundna av långa rakor där bilarna kommer upp i farter runt dryga 300 km/h. Därefter kommer ett parti med kurvor som tas på fyrans växel och där förarna får modulera med gasen. Efter Niki Lauda- och Power Housekurvan är det full fart upp mot Jochen Rindt-kurvan, en snabb kurva som även den tas på fyrans växel. En kort raka och därefter en långsam höger, A1-kurvan, leder ut på start- och mål igen.
   Banan är genom sin layout hÃ¥rd pÃ¥ materialet med hÃ¥rda inbromsningar och accelerationer. Materialet fÃ¥r aldrig vila. Faktum är att pÃ¥ A1 körs motorerna genomsnittligen med mer fullgas än pÃ¥ nÃ¥gon annan bana under säsongen. Trots de mÃ¥nga och lÃ¥ngsamma kurvorna är genomsnittshastigheten ganska hög, 215 km/h pÃ¥ varvet. Stallen ställer in bilarna med mycket aerodynamiskt grepp men det mekaniska greppet är utomordentligt viktigt för snabba varvtider. De lÃ¥ngsamma kurvorna kräver att sÃ¥ mycket kraft som möjligt förs över frÃ¥n motorn ned i asfalten utan hjulspinn.