Med sina snabba rakor och tuffa inbromsningar sträcker Circuit Gilles Villeneuve ut sina 4,4 kilometer över den konstgjorda ön Ile Notre-Dame i Montreal. Ett varv består av hårda inbromsningar och snabba accelerationer vilket frestar på bromsar och transmission. I chikanerna tar bilarna stryk av kantstenarna och i utgången av kurvorna väntar en betongvägg i stället för en grusfålla. Inte undra på att manfallet brukar bli stort i Kanadas Grand Prix.

För att få en bra varvtid krävs det bra grepp ur kurvorna och det är viktigare med mekaniskt grepp än aerodynamiskt. Direkt efter starten kröker sig banan en aning till höger innan det är dags för en hård inbromsning till en skarp vänster. Därefter följer en långsam högerkurva som tar förarna ut på en kort raka som avslutas med den första chikanen. Hård acceleration genom en mycket snabb vänster-högerkombination som kräver en välbalanserad bil för att kunna tas för fullt. Dags för nästa chikan, en vänster-höger som tas på tvåans växel. Från chikanen accelererar bilarna från 140 km/h upp till 320 km/h innan det är dags för nästa hårda inbromsning inför ytterligare en chikan. Utgången ur denna chikan är både svår och viktig för varvtiden. Ett misstag här och tävlingen slutar ovillkorligen i betongmuren. Återigen en hård acceleration ner mot banans bästa omkörningstillfälle, hårnålen L'épingle. I utgången av hårnålen väntar full acceleration igen. Bilarna sätter högsta fart mot depån. I 320 km/h måste de bromsa ned till ungefär 80 km/h för att kunna ta den sista chikanen som leder bilarna ut på start- och mål igen.
   Under tävlingarna brukar bilarna dra upp mycket grus pÃ¥ banan i det här partiet och mÃ¥nga förare har satt bilen i betongmuren i kurvans utgÃ¥ng när greppet plötsligt inte har varit det dem trodde. I och med att banan är en temporär anläggning och inte används för biltävlingar nÃ¥gon annan gÃ¥ng under Ã¥ret innebär det att greppet är dÃ¥ligt i asfalten tills förarna har lagt ned tillräckligt med gummi under träningarna. Det gör att det utanför idealspÃ¥ret finns väldigt lite grepp vilket gör omkörningar mycket svÃ¥ra. Dessutom ligger banan i en park, utsatt för väder och vind, vilket gör att den snabbt blir smutsig med löv, damm och annat skräp.
   Tyvärr är inte banans säkerhet i klass med banorna i Europa. Genom Ã¥ren har flera förare kraschat svÃ¥rt. Den senaste olyckan drabbade Olivier Panis 1997 när han gick av och in i betongväggen och bröt benen pÃ¥ flera ställen. 1999 gjorde Heinz Harald Frentzen en vÃ¥dlig avÃ¥kning som slutade i en däcktrave. Resultat: en fraktur i knäet. Det var pÃ¥ den här banan som Jean Alesi 1995 tog sin första och enda seger i sin F1-karriär när han tÃ¥rfylld korsade mÃ¥llinjen i sin Ferrari.