Vid sidan av Spa-Francorchamps, Silverstone och Monaco är Monza den enda bana som är kvar i kalendern från 1950, året då VM i Formel 1 startade. Ett motorsportens Mecka dit världens mest entusiastiska publik vallfärdar i september då Italiens Grand Prix brukar gå av stapeln. Redan 1920-talet gjorde italienare och tyskar upp på Monzabanan medan engelsmännen hade societetssamkväm på Brooklands.

På ytan har banan behållt mycket av sitt utseende från 50-talet men de inflikade chikanerna har ändå betytt att banan har förlorat sin kanske mest spektakulära egenhet som gav upphov till så många ovissa och spännande lopp. Utan chikaner var Monza en utpräglad höghastighetsbana där slipstreaming var en högoktanig spänningshöjare där många lopp inte avgjordes förrän på slutvarvet. Historiens jämnaste F1-lopp avgjordes just på Monza 1971 när Ronnie Petersson kom tvåa efter Peter Gethin, bara en hundradels sekund bakom. Fem förare inom en 0,61 sekunder säger en del om hur tätt det var! Monza kom att bli en favoritbana för Ronnie som tog tre segrar här. Ironiskt nog ville ödet att Ronnie skulle möta sin skapare just efter en svår krasch på Monza 1978.
   Ã„ven med dagens chikaner är banan en höghastighetsbana där förarna toppar strax över 360 km/h före den första chikanen. Med sÃ¥dana farter ställs bilarna in med sÃ¥ lite aerodynamiskt grepp som möjligt och bromsarna ställs pÃ¥ sitt kanske största prov under säsongen med en tre-fyra stenhÃ¥rda inbromsningar per varv. Viktigaste kurvan är den berömda Parabolican, kurvan som leder ut mot start- och mÃ¥lrakan, som har en avgörande betydelse för varvtiden. En hÃ¥rd inbromsning, ner pÃ¥ treans växel i ingÃ¥ngen, träffa apex, och gradvis accelerera ut pÃ¥ rakan utan att tappa greppet i takt med att kurvan öppnar upp. Största möjligheten till omkörning finns i ingÃ¥ngen till den första chikanen, Prima Variante, för den som törs sig pÃ¥ en sen inbromsning. Annars är det hastigheten som stÃ¥r för spänningen.