CHAMP KALENDER 2006
 1 Long Beach9/4 
 2 Houston13/5 
 3 Monterrey21/5 
 4 Milwaukee4/6 
 5 Portland18/6 
 6 Cleveland25/6 
 7 Toronto9/7 
 8 Edmonton23/7 
 9 San Jose30/7 
 10 Denver13/8 
 11 Montreal27/8 
 12 Road America24/9 
 13 Surfers Paradise22/10 
 14 Mexiko City12/11 
Tiden talar för WirdheimTill föregående sidaSkriv ut

  Klicka här för en stor bild
Wirdheim ledde länge i Monterrey
Loppet i Denver förra helgen medförde ännu en besvikelse för Björn Wirdheim. Efter att ha varit en av de snabbaste förarna under de fria träningspassen och efter att ha lyckats undvika startkraschen förstördes Wirdheims fina tävlingshelg av ett misstag från stalledningen som kostade honom ett varv och troligtvis en femteplats.

Wirdheims karriär i Champ Car har hittills inte utvecklats som förväntat. Efter att under vintern ha varit mycket nära ett kontrakt med det konkurrenskraftiga PKV-stallet förlorade Wirdheim i sista stund platsen i stallet till Cristiano da Matta. Wirdheim fick i stället nöja sig med en plats i det medelmåttiga HVM-stallet. Medan da Matta har tagit en seger och kämpat i täten i så gott som varje tävling har Wirdheim haft det betydligt tyngre. Resultaten har uteblivit och Björn hade inledningsvis problem med sin överraskande snabba stallkamrat Ronnie Bremer. En serie misstag från Björns sida gjorde inte saken bättre och Björn har nu hamnat i en otacksam situation där bra resultat krävs för att hålla förhoppningarna om en ny säsong i Champ Car vid liv.

Det råder ingen tvekan om att Björn Wirdheim är en av de största talangerna svensk motorsport någonsin har fått fram. Men omständigheterna har på något sätt alltid tvingat honom att arbeta i motvind. Först och främst lider Wirdheim, i likhet med många andra talangfulla unga förare, av en stor brist på sponsorpengar. Motorsport är ingen billig sport och med en stor säck pengar kommer man långt. Saknar man pengar räcker det inte alltid med talang oavsett hur stor den är. Det bevisades med all önskvärd tydlighet då Jaguarstallet valde att fortsätta med Christian Klien som förare trots att denne vid upprepade tillfällen var långsammare än Wirdheim. Klien hade stort stöd från Red Bull. Wirdheim hade inga sponsorpengar att tala om.

  Klicka här för en stor bild
F3000 i San Marino 2003. Björn vann loppet.
Dessutom är Wirdheim en lugn och metodisk förare. Han skiljer sig från de flesta andra unga förare i och med att han är mer intresserad av att få till bra inställningar på bilen under de fria träningarna än att sätta snabba varvtider. Han är ingen aggressiv förare som Takuma Sato eller Felipe Massa som försöker ta sig förbi framförvarande bilar till varje pris. Han har helt enkelt en körstil och en inställning till sporten som är mycket sund, men som kanske inte genererar den uppmärksamhet han förtjänar.

Björn behöver tid på sig att komma in i en ny serie innan han visar vad han kan. I Formel 3 var han ingen vinnare förrän under sin andra säsong. I Formel 3000 inledde han karriären som en förare som kämpade om de sista poängplatserna, men på mindre än en säsong hade han kommit upp till den absoluta toppen. I det sista loppet 2002 tog han en övertygande seger på Monza före bland andra Sebastien Bourdais. Året därefter dominerade han serien totalt.

Det är lätt att glömma bort hur imponerande Wirdheim var under den där säsongen i F3000 2003. Utan att göra så mycket som ett enda misstag under hela säsongen var Björn den överlägset jämnaste föraren i serien och vid ett par tillfällen, exempelvis Monza, var han på en helt annan nivå än sina motståndare. Men det lopp som Björn imponerade mest i var loppet i Monaco. I identiska bilar var Björn ungefär en sekund per varv snabbare än samtliga andra förare på den kanske mest krävande banan på kalendern. Bland dessa förare återfanns F1-förare som Giorgio Pantano, Patrick Friesacher och Vitantonio Liuzzi. När säkerhetsbilen tvingades ut på banan med en handfull varv kvar att köra var Björns ledning drygt 30 sekunder. Det var på något sätt typiskt för Björns karriär att det de flesta kommer ihåg från tävlingen är hur dansken Nicolas Kiesa smet förbi och tog segern när Björn av misstag saktade ner strax före mållinjen. Att Kiesa hade varit 40 sekunder bakom Björn om inte säkerhetsbilen kommit ut är det få som kommer ihåg.

Året därpå tog han platsen som tredjeförare i Jaguar och där var han oftast snabbare än Christian Klien, detta trots betydligt sämre förutsättningar än sin stallkamrat. I år är Klien ett av de största utropstecknen i Formel 1 medan Björn kämpar mot alla möjliga motgångar i Champ Car.

  Klicka här för en stor bild
Björn i sin Jaguar på Nürburgring 2004.
En del av de svenska motorsportsentusiasterna är besvikna på Wirdheims år i Champ Car. Det är förståeligt ur resultatsynpunkt. Björn har inte presterat ett enda toppresultat än så länge. Men om man analyserar Björns säsong i detalj ser man tydligt att Björn har fallit offer för en hel del otur. I Monterrey var han ytterst nära att ta sin första seger redan i sitt andra lopp. En aggressiv depåstrategi hade fört Björn till täten, men den innebar också att han hade väldigt lite bensin under loppets avslutning. När bensinen tog slut i loppets sista kurva föll Björn från fjärde till åttonde plats. I Cleveland var han inblandad i en startkrasch som förstörde loppet. I Denver kallades han av misstag in i depån och förlorade ett varv. I San José svartflaggades han av misstag!

Björn lider av att stallet inte har haft möjligheter att testa, vilket har tvingat honom att lära sig både bilen och de nya banorna under de korta fria träningspassen under tävlingshelgerna. Man kan dessutom fråga sig om inte året hos Jaguar innebar att Wirdheim finslipade sina färdigheter som testförare och utvecklingsförare på bekostnad av tävlingsinstinkten och förmågan att hantera stressfyllda situationer under tävling. Ett antal okaraktäristiska misstag under den första halvan av årets säsong tyder på det. Man ska inte glömma att premiärloppet i Long Beach var Wirdheims första tävling på ett och ett halvt år. Under rådande omständigheter har givetvis inte Björn någon större nytta av sina färdigheter som testförare.

Det går emellertid framåt. I Denver var Björn en av de snabbaste bilarna på banan och han hade med allra största sannolikhet slutat i topp fem om inte misstaget i samband med det andra depåstoppet hade begåtts. Han har dessutom numera klar försteförarstatus i teamet. Trots att både Alex Sperafico och Rodolfo Lavin har erfarenhet från Champ Car har de inte varit snabbare än Wirdheim. Nästa tävling går i Montreal på en bana som Björn har erfarenhet av sedan tiden hos Jaguar. Det finns all anledning att tro att Björn kan vända den tråkiga trenden med ett bra resultat i den tävlingen.

Björn har hittills i sin karriär visat oss att han är en förare som fortsätter att utvecklas under en lång tid. Det skulle inte vara förvånande om Björn är med och slåss om fina placeringar i de avslutande fem loppen. Avståndet upp till Timo Glock som leder kampen om årets rookie är fortfarande långt från ointagligt. Med ett par fina resultat, samt en portion tur som omväxling, skulle Björn Wirdheim mycket väl kunna sluta säsongen som årets rookie i Champ Car.

Krönika av Johan Sundqvist, 2005-08-17 14:08
     
  De senaste 100 CHAMP-artiklarna. (Använd SÖK i menyn för äldre)  
 
 
 ANNONSER